Skriv ut
  23.3.2011

Zambiska överlevnadsstrategier

Klimatförändringen gör livet svårt i många afrikanska länder. I byn Mikumbila i centrala Zambia pågår en häftig diskussion om klimatet: hur regnen har förändrats, hur majsen växer och var boskapen kan beta nu för tiden.

Med hjälp av jordbruksministeriets regionarbetare förvandlar man diskussionens innehåll till en resurskarta, som ger en överblick av regionens klimatsårbarhet.

Och det finns en hel del att prata om. I Zambia lider många regioner av den förkortade regnperioden, översvämningarna och den tilltagande hettan. Mindre åar och träskmarker har torkat in. Att odla majs är riskabelt eftersom skörden kan torka innan den hinner mogna – eller redan före den hinner gro - eftersom också regnens intensitet avviker från det man är van vid. Vädrets nyckfullhet och extrema väderfenomen försvårar traditionella näringar så som jordbruk och boskapsskötsel.

För att stödja landsbygdssamhällens anpassning till förändringarna inledde Internationella naturvårdsunionen IUCN ett projekt i Zambia, Tanzania och Moçambique för tre år sedan. Finland stödjer projektet som har utrett klimatförändringens effekter och vilka överlevnadsmetoder lokalbefolkningen har tillämpat. Samtidigt har beslutsfattandet förbättrats så väl lokalt och regionalt, som nationellt.

Nya metoder


Projektet har bestått av intensivt samarbete mellan jordbrukare och lokalförvaltning: man har informerat om klimatförändringens orsaker, om dess effekter och de olika skedena i anpassningsprocessen, samt delat med sig olika slags exempel på hur dessa skeden kan genomföras. Samarbetets skörd har spritts nationellt som stöd för klimatförändringsdebatten.

Dessutom har man granskat jordmånen och odlingstekniker som skyddar vattnet, biodling som beaktar väderfaktorer, skydd av flödesområden, hållbar skogsanvändning, återupprättande av mangroveväxtligheten och regnvattensuppsamlingsmetoderna.

Även om klimatförändringens konsekvenser var bekanta för jordbrukarna, var orsakerna till den okända för många, och överlevnadsmetoderna framkallade av nödtvång. Jordbrukarna i Mikumbila måste, liksom många andra, ty sig till ransonering av mat och vatten allt oftare, och till alternativa levebröd så som kortvariga beting eller handel i liten skala.

Med hjälp av projektet har man strävat efter hållbara och långvariga strategier. Samtidigt skyddades ekosystemen som fungerar som buffertar för framtida förändringar.

Text och bild: Senja Väätäinen 

Mer information: Senja Väätäinen, Internationella naturvårdsunionen IUCN, förnamn.efternamn@gmail.com