Skriv ut suomeksi
 

Mars 2011

1/3 2011
*

123 miljoner timmar frivilligarbete

2011 har utsetts till det europeiska året för frivilligarbete, man har satt upp följande övergripande mål:

1.Att verka för en miljö som främjar ideellt engagemang
2.Att stärka samordnare av ideellt engagemang för att öka kvaliteten av ideella insatser
3.Att erkänna ideella aktiviteter och de kunskaper som det skapar och bidrar med i vårt samhälle
4. Att öka medvetenheten om värdet och betydelsen av ideellt engagemang för individen och samhället

Koordineringen av året sköts på EU-nivå av kommissionen. Som finländsk koordinator fungerar Delegationen för medborgarsamhällspolitik (KANE). Följande nationella mål har fastställts:

• Stärka förutsättningarna för frivilligarbete, avlägsna hinder och öka uppskattningen av frivilligarbete
• Stärka frivilligarbetets dragningskraft; locka nya deltagare
• Visa uppskattning för frivilligarbete; de frivilliga själva skall känna att de gör ett viktigt jobb
• Betona frivilligarbete som en form av livslångt lärande

Detta är gott och väl; frivilligarbetet är starkt i Finland. Man uppskattar att 123 miljoner timmar frivilligarbete görs av 655.000 personer, organiserade i 130.000 föreningar. En grov uppskattning ger vid handen att frivilligarbetet är ca3% av allt arbete som görs i landet. Siffrorna måste dock tas med en nypa salt, det finns mycket oregistrerat frivilligarbete, t.ex. av typen grannhjälp.

Folkrörelserna, som i huvudsak organiserar frivilligarbetet i Finland, har en ärorik historia. Många av dem är äldre än staten Finland. De byggdes upp som t.ex. andelsrörelser och ideella bildningsorganisationer. De skapades inte av staten, utan trots staten (Ryssland). Människor arbetade frivilligt samman för mål som de själva formulerade och blev en del av det nationella projektet och självständighetsrörelsen. Detta är en god bakgrund för folkrörelserna och frivilligarbetet,man utgår inte från staten utan kompletterar statens utbud av välfärd och skapar kanaler för samhälleligt engagemang vid sidan av statens demokratiska strukturer. Detta gör det också svårt för statsmakten att styra frivilligarbetet och folkrörelserna.

Frivilligarbete är synnerligen heterogent. Jag hävdar att frivilligarbete i en urban miljö skiljer sig kvalitativt från frivilligarbete på landet. Man kan t.o.m. ana motsatta tendenser som litet tillspetsat kunde formuleras såhär:
I en urban miljö organiseras människorna för frivilligarbete via professionella organisationer och media. På landet rekryteras man personligt av lokala föreningar eller bara hjälper grannen utan koordinering uppifrån.

I det stora samhället räcker det att man vill visa god vilja en eftermiddag. På landet krävs uthållighet och långsiktig organisering. I urban miljö förverkligar man sig själv genom frivilligarbete och får individuellt utlopp för sin goda vilja. I glesbygden är frivilligarbetet en fråga om kollektivets, byns, överlevnad - det är paradoxalt nog ett måste. Man jobbar inte när ”jag” vill utan när grannen behöver.

Olikheterna är så stora att frivilligåret bör ordnas enligt delvis andra principer på landsbygden. För det första måste de lokala organisationernas betydelse lyftas fram tydligt. För det andra får frivilligarbete inte styras ochöverprofessionaliseras genom uppskruvade kompetens- och kvalitetskrav.
Genom att erkänna skillnaderna och beakta dem i informationen och verksamheten kring frivilligåret kan också landsbygdens frivilligarbete få en skjuts framåt.

Peter Backa
landsbygdsutvecklare
Svensk temagrupp/YTR
tel. 040-5950444
peter.backa@ssc.fi

Till ingånssida