Tulosta
 

December 2011

1.12.2011
*

Flera öppna frågor när det gäller relationen mellan byar och kommuner

Kommunstrukturen genomgår stora förändringar just nu. På landsbygdsforskarmötet i S:t Karins i augusti diskuterades frågan ur perspektivet för byarnas och kommuninvånarnas inflytande och delaktighet. Arbetsgruppens namn Närdemokrati och delaktighet – fungerande lösningar eller tomt prat? uttrycker oro över att landsbygden inte får sin röst ordentligt hörd i storkommuner. 

Kari Leinamo vid Vasa universitet framhävde att en noggrann beredning är ett krav för att kommunsammanslagningar ska lyckas. De olika formerna av kommundelsförvaltningen fungerar inte om närdemokratin inte innefattar det viktigaste: att man faktiskt beaktar kommuninvånarnas åsikter och kommentarer. 

Byar i många roller

Niina Koskihaara vid Åbo universitet redogjorde för vilka effekter kommunsammanslagningar har orsakat i bya- och hembygdsföreningarnas verksamhet. Invånarna vill värna om hembygdskänslan och den lokala identiteten, men de kan också finna en ny roll som evenemangsarrangörer eller som allmänna språkrör för det sammanslagna området. I en ny situation upplever man föreningarnas grundverksamhet som viktig; den kan till och med bli ännu viktigare. Språkrör behövs.

I den föränderliga omvärlden vill kommunerna att byar tar mer ansvar för servicen.  Det officiella landsbygdspolitiska synsättet och verkligheten i byarna ligger långt borta från varandra, konstaterade Päivi Pylkkänen vid Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet. Byaföreningarna koncentrerar sig på utflykter, sommarfester och städningstalkon. Borde byaverksamheten förändras för att bli landsbygdspolitiskt godkänt, undrade Pylkkänen.

Äkta interaktivitet efterlyses

Katja Rinne-Koski vid Ruraliainstitutet vid Helsingfors universitet berättade om invånaråsikterna efter sammanslagningarna i Kouvola, Salo och Seinäjoki. Enligt svaren är invånarna vid randområdena rädda för att landsbygden glöms bort vid utveckling av staden. Närdemokratin ska stärkas och göras klarare, administrationen måste förankras i byarna. För tillfället får invånarna inte sin röst hörd i den omfattning som de vill.

Det är inte enbart kommunstrukturen som förklarar hur växelverkan mellan byn och kommunen eller staden lyckas. Till denna slutsats kom Riia Metsälä vid Vasa universitet som har jämfört landsbygdskommuner och sammanslagna områden i stora städer. I regel är kommunerna eller städerna i princip positiva till byar. Nuförtiden tar byarna emellertid kontakt med kommunerna; växelverkan är inte äkta.

Ansvarsbärare behövs

Utgående från arbetsgruppernas föredrag och diskussionerna är förhållandet mellan byar och kommuner oklart för tillfället. Landsbygden får inte sin röst hörd i beslutsfattandet, och kontakterna mellan de olika parterna är inte tillräckligt intensiva. Utvecklingsarbetet i byarna får inte ligga enbart på invånarnas ansvar. Kommunerna och städerna måste ta en klart aktivare roll i landsbygdsutvecklingen.

Text: Kari Leinamo


Till ingånssida