De sista tjugo åren har drygt 200 stora rovdjur blivit försedda med sändarhalsband i Finland. Större delen av djuren har varit björnar och vargar, men de sista åren har också lodjur och järvar blivit märkta. Med hjälp av radiomärkningen söker vi svar på många viktiga och svåra frågor som stöd för förvaltningen av rovdjurens stammar.

Varför märker vi rovdjur?

I grunden gäller det att ta fram bakgrundsinformation för uppskattningen av stammarnas storlek. Kunskap om hemområdets storlek och djurens rörelser är central information vid utvärderingen av de observationer som observatörerna gör. Vi behöver också kunskap om rovdjurens levnadsvanor, reproduktion och dödlighet. Vi bör förstå orsakerna till stammarnas växlingar för att ha en tillförlitlig bas för beslutsfattningen.

En riktigt dimensionerad och riktad avskjutning hör till viktigaste verktygen i förvaltningen av rovdjursstammarna. De stora rovdjuren är fåtaliga viltarter och de allra fåtaligaste, vargen och järven, har det internationella naturskyddsförbundet (IUCN) klassat som hotade i Finland. Det årliga jaktbytet av björn och lodjur har ökat samtidigt som också stammarna de sista åren ökat. Det ökande bytet ställer allt större krav på forskningen då en förutsättning för att de här djuren ska kunna jagas är att jakten sker på hållbar grund.

Radiomärkning ger mycket exakt information om de miljötyper som är mest lämpade för de stora rovdjuren. Föryngringen styrs av näringssituationen och djurens överlevnad verkar dämpa konflikterna med människor.

Radiomärkningen är den bästa metoden att studera arternas växelverkan

De stora rovdjuren påverkar också varandra. Den bästa informationen om deras växelverkan får vi genom att studera märkta djur. Järven gynnas tydligast av de andra arterna. I Kajanaland och Karelen är järvens viktigaste näring sommartid de älgar som vargarna fällt. Järven som närmar sig vargarnas bytesälg bör vara försiktig. Vargarna vill ingalunda dela med sig av bytet. I skogsmark kan järven ändå ganska lätt klara sig undan vargarnas attacker. Björnen kan också beslagta vargarnas byten, vilket snabbare tvingar vargarna att fälla en ny älg.

De stora rovdjurens återkomst i vår natur kan ha påföljder som endast kan spåras med hjälp av radiomärkning. För att utvärdera vargens effekt på t ex älg- och skogsvildrensstammarna bör vi känna till hur många älgar och skogsvildrenar vargarna dödar under året. Det här är information som endast kan fås genom intensiv uppföljning av vargarnas rörelser. Positionerna för GPS-GSM –märkta vargar tas med korta mellanrum under några månader och alla större bytesdjur uppletas i fält. Bytesdjuren uppletas först då vargarna dragit vidare för att inte störa deras naturliga jaktrytm.

Sändarförsedda björnar har också nyttjats för att undersöka hur björnar beter sig då en människa närmar sig. Janne Sundell vid Helsingfors universitet leder det arbetet. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har sändarmärkt de björnar som undersöks i den studien.

Ytterligare information från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet:
specialforskare Ilpo Kojola, förnamn.efternman@rktl.fi, tfn 020 575 1411


Foto: K. Holmala